Kort tid efter att Ang Chan II av Kambodja hade återinstallerats på tronen av vietnameserna dog han av dysenteri i december 1834. Han befann sig då ombord på sin kungliga slup, som låg förtöjd vid en ö på Tonle Sap framför hans plundrade palats. Det finns emellertid källor som säger att Ang Chan II dog den 7 januari 1835 alternativt den 9 januari 1835. Han lämnade efter sig fyra söner och två döttrar som han fått med sin huvuddrottning. Förutom dessa barn hade han ytterligare tolv söner och tio döttrar.

Efter Ang Chan II:s död kallade vietnameserna till ett möte med den kambodjanska adeln, ministrarna och höga munkar för att diskutera vem som skulle bli tronföljare. Ang Chans halvbröder Ang Em och Ang Duong uteslöts naturligtvis då de var vänligt sinnade till siameserna. Då inträffade något som kambodjanerna inte hade varit med om tidigare. Man började leta efter en tronföljare bland Ang Chan II:s döttrar då inga av hans söner ansågs lämpliga.

Den äldsta dottern Ang Baen (Nak Ong Baen) นักองค์แบน (1809-1842) ansågs opålitlig då hennes mamma var dotter till den tidigare omtalade Baen (Chaophraya Aphaiphubet). Dessutom hade hon vägrat att gifta sig med en son till den vietnamesiske kejsaren Minh Mang.

Dotter nummer två, den då 19-åriga Ang Mey (Nak Ong Men) นักองค์เม็ญ eller Nak Ong Mi นักองค์มี (1 februari 1815-december 1874), ansågs däremot som lämplig och hon utsågs nu till drottning Ang Mey av Kambodja (r. 9 januari 1835-augusti 1840). Ang Meys mamma hette Krachap (Nak Nang Krachap) นักนางกระจับ.

De övriga två döttrarna och halvsystrarna hette Ang Poeu (Nak Ong Pho) นักองค์โพธิ์ (1822-1843) och Ang Sngon (Nak Ong Sanguan) นักองค์สงวน (1829-?). De fyra halvsystrarna hade alla olika mammor. Lägg märke till att en del källor anger Ang Poeus dödsår till 1843, vilket inte kan stämma med det jag skriver längre fram i texten!

Enligt siamesiska källor ville vietnameserna också att Ang Mey skulle gifta sig med en son till Minh Mang, med baktanken att lättare kunna inkorporera Kambodja i Vietnam. Protesterna mot detta blev dock så starka bland den kambodjanska adeln att vietnameserna gav upp denna tanke.

Ang Mey vaktades av två kompanier soldater som sammanlagt bestod av 100 man. De övriga prinsessorna vaktades av varsin styrka på 30 man. Vietnameserna sade att det var för deras säkerhet, men det handlade i stället om att hindra dem från att fly. Ang Mey blev en marionett i händerna på vietnameserna och en vietnamesisk ämbetsman vid namn Kham Mang blev de facto Kambodjas verkliga regent.

Vietnameserna påbörjade nu också ett program för att "vietnamisera" landet. Vietnamiseringen började med kravet att hovämbetsmännen skulle tala vietnamesiska. Att så verkligen blev fallet övervakades av ett stort antal vietnamesiska ämbetsmän. Kambodjas 56 provinser skulle också slås samman till 33 och få vietnamesiska namn.

Kvinnornas klädsel och utseende vietnamiserades också under Ang Meys regeringstid och kvinnorna tvingades att låta sitt hår växa enligt vietnamesisk sed. På marknaderna såldes bara vietnamesisk mat och de kambodjanska ämbetsmännen tvingades klä sig i vietnamesiska kläder. Till och med tempel fördärvades för att radera den kambodjanska identiteten. Samtidigt invandrade många vietnameser till Kambodja. Dessa exempel är bara en del av allt som gjordes för att vietnamisera Kambodja.

I slutet av 1830-talet hade missnöjet med vietnameserna växt i Kambodja och läget blev allt allvarligare. Vietnameserna hade då bestämt sig för att försöka bli av med Ang Em och Ang Duong som möjliga framtida tronkandidater. Detta skulle man göra med hjälp av list och intriger.

Vietnameserna lyckades smuggla in ett brev till Ang Em i Battambang där de förklarade att drottning Ang Mey bara var en tillfällig lösning intill de kunde sätta en kambodjansk prins på tronen. Detta tolkades av Ang Em som att de helst ville se honom själv på tronen. Samtidigt påstod man i brevet att Ang Duong, som siameserna placerat som ansvarig för Siem Reap, konspirerade mot honom för att själv kunna ta över tronen. Siameserna hade administrerat Siem Reap sedan 1794. Det hela var naturligtvis bara ett listigt vietnamesiskt försök att så split mellan de två bröderna.

Ang Em svalde uppenbart betet och han behövde nu se till att bli av med Ang Duong och Ang Em skrev nu till Rama III och anklagade Ang Duong för att vara illojal mot siameserna. Ang Duong blev därefter kallad till Bangkok 1838 där han hölls under övervakning och tvingades svära trohet till Rama III.

År 1839 började Ang Em agera för att ta sig tillbaka till Phnom Penh. Han talade om för vietnameserna att han tänkte ta med sig Battambangs kambodjanska adelsmän. De som inte ville följa med frivilligt skulle han tvinga med sig. Dessutom tog han med sig en mängd värdesaker och mellan fem och sex tusen personer.

I samband med att Ang Em lämnade Battambang med sitt stora följe lät han sätta eld på staden och begav sig mot Pursat. Han blev dock förföljd av två fientligt inställda adelsmän som lyckades återbörda de flesta av de som tvingats i väg och då han kom fram till Pursat hade han bara ett mindre antal följeslagare kvar. I Pursat välkomnades han av vietnameserna som eskorterade honom till Phnom Penh. Väl där arresterades han, placerades i en bur, och skickades till Hué 1840.

1840 avslöjades en korrespondens mellan Ang Baen och hennes mor och farbror Ang Em, som befann sig i Battambang, vilket visade att hon planerade att fly till dem. Hon arresterades och hölls i förvar i Phnom Penh i väntan på rättegång. Kejsare Minh Mang lät nu degradera Ang Mey och hennes systrar.